Arkiv

Årsmöte 2014

Årsmöte 2013

Sammanfattningar av föredragen

Kvinnliga Ortopeders möte 2013-10-25, Stockholm

Torsdag kl. 13.00–13.30
Maria Cöster: Validity of the Self-reported Foot and Ankle Score (SEFAS) in Patients with Forefoot, Hindfoot and Ankle Disorders

Introduction: There is a need of structured evaluation of disability and surgical procedures in patients with foot and ankle disorders. The patients’ subjective aspects of their symptoms should be one part of the evaluation, preferably captured by patient-reported outcome measures (PROMs). A questionnaire, used as a PROM, should, apart from being valid and reliable, also be simple, patient friendly and usable in all foot and ankle disorders. The Self-Reported Foot and Ankle Score (SEFAS) is a foot and ankle specific questionnaire based on the New Zealand total ankle questionnaire, culturally adapted and translated into Swedish, and validated with good results in patients with osteoarthritis (OA) or inflammatory diseases in the ankle joint. The SEFAS contains 12 questions and covers different constructs, such as pain, function and limitation of function. The aim of this study was to validate SEFAS also in patients with any forefoot, hindfoot or ankle disorder.

Patients and methods: 118 patients, scheduled for surgery due to forefoot disorders and 105 patients due to hindfoot or ankle disorders, completed 4 different patient-reported questionnaires; the SEFAS, the Foot and Ankle Outcome Score (FAOS), the short form 36 (SF-36) and the EuroQol (EQ-5D).

We evaluated construct validity for SEFAS versus FAOS, SF-36 and EQ-5D respectively with Spearman´s correlation coefficient, floor and ceiling effects, test-retest reliability with intra-class correlation coefficient (ICC), internal consistency with Cronbach´s alpha, agreement by Bland-Altman plots, and responsiveness by effect size (ES) and standardized response mean (SRM). The analyses were done separately for patients with forefoot and patients with hindfoot or ankle disorders.

Results: We found in both groups convergent validity (strong correlation) when SEFAS was compared to pain and function-related questions in the other scores, and divergent validity (weak correlation) when SEFAS was compared to questions related to general health, supporting construct validity of the questionnaire. SEFAS had in none of the groups any floor or ceiling effect. ICC was for SEFAS in patients with forefoot disorders 0.92 (95% CI: 0.85–0.96), Cronbach’s α 0.84, ES 1.29 and SRM 1.27. ICC was for SEFAS in patients with hindfoot or ankle disorders 0.93 (95% CI: 0.88-0.96), Cronbach’s α 0.86, ES 1.05 and SRM 0.99.The patients completed SEFAS twice as fast as FAOS and SF-36.

Discussion and conclusion: SEFAS is a short and patient-friendly questionnaire with good validity, reliability and responsiveness in patients with various foot and ankle disorders. Therefore we consider SEFAS as an appropriate PROM for patients with forefoot, midfoot, hindfoot and ankle disorders, also in national registers.

Torsdag kl. 13.30–14.00
Anna Ekman: Distal femurplatta – tips och tricks

Distala femurfrakturer är ganska vanliga, ca 1/20 höftfraktur och incidensen av de periprostetiska frakturerna ökar. De vinkelstabila plattorna har inneburit stora fördelar jämfört med historiska implantat, framförallt för osteoporospopulationen. De är dock behäftade med tämligen hög frekvens för malunion och det finns en del fallgropar, framförallt valgusfelställning, att undvika.

Torsdag kl. 13.00–14.30
Carin Ottosson: Vårda eller behandla sår? Beprövad erfarenhet, kunskap och evidens.

Omfattande forskning har gjorts och görs om sår avseende faktorer som påverkar läkning och hur läknings betingelser kan optimeras. Trots det använder vi oss av förlegade metoder med t.ex. urkramade koksaltskompresser utan att ens fundera över om det är bra eller inte. Ingen ortoped med självaktning skulle idag operera en pertrochantär femurfraktur med Enderspikar så varför är det så svårt att tillgodogöra sig forskning och kunskaper inom sårområdet?

Entydig forskning visar att den optimala miljön för sårläkning är att såret är fuktigt men inte blött: För att uppnå detta har det utvecklats en rad produkter som till skillnad från koksaltskompressen bibehåller fukten i såret.  Andra faktorer som påverkar sårläkningen är hur rent såret är (fibrin, var och nekroser). Grundregeln vid omläggningar skall därför vara att man vid förbandsbyten rengör såret mekaniskt (debriderar). Metoder för debridering kan vara mekaniskt med sax och skalpell, ringslev eller kurett, applikation av hydrokolloid, fluglarvsbehandling, Monofilament (Debrisoft), hydrokirurgi, ultraljud.

9

Biofilm (sårfilm) är en faktor som tillmäts allt mer betydelse för sårläkning. Denna bildas vid förekomst av bakterier i såren. Med tanke på att alla sår förr eller senare koloniseras av bakterier kan man förutsätta att det också finns biofilm i de flesta såren. Forskning har visat att biofilmen nybildas på 24 timmar. I dagsläget pågår en debatt om lokalbehandling med antibiotika för att förhindra biofilm. De som förespråkar lokal antibiotika hävdar att man därmed tar bort orsaken till biofilm medan kritikerna hävdar att det för det första inte är ekologiskt försvarbart eftersom risken för resistensutveckling bedöms som hög och att det dessutom är bakterier som inte behöver behandlas med antibiotika t.ex. KNS och pseudomonas, som dessutom har en mycket hög risk för resistensutveckling.  Som alternativ till antibiotika har man nu gjort omfattande forskning på antiseptiska preparat där man har mätt tillväxten av biofilm, de produkter som har visat sig ha bäst hämmande effekt är PHMB, silver, jod och honung och hydrofoba förband (absorberar bakterier och svamp). I dag rekommenderas därför användning av någon av dessa produkter vid omläggningar. Ny forskning har visat att även valet av förband vid samtidig antiseptika behandling också påverkar tillväxten av biofilm.

Andra faktorer som påverkar sårläkningen negativt är syrebrist. Orsaken till detta kan vara ischemi, anemi och lungsjukdomar. Rökning är den faktor som påverkar läkningen mest. Andra bidragande faktorer är ödem, näringsbrist och systemsjukdomar.

Torsdag kl. 14.30–15.00
Anne Skoog: Om kirurgisk behandling av fotledsartros

Fotledsartros har traditionellt opererats med artrodes men för de patienter som är lämpliga bör fotledsprotes övervägas. I Swedankle registreras fotledsproteser och fotledsartrodeser och distala tibiaosteotomier, statisik visar att 5-årsöverlevnaden ökar. När proteser lossnar finns idag teknik för att revidera med bibehållen längd.

Torsdag kl. 16.00–17.00
Margareta Berg: Om modern kirurgisk träning – ”Thinking outside the Box”

Den mänskliga anatomin är oberoende av land, kultur, hudfärg och religion. Av den enkla anledningen borde det kirurgiska yrket vara densamma var som helst på jordklotet. Har man körkort för bil i Sverige, kan man köra bil i andra länder. Trots att vi förflyttar oss alltmer över gränser krävs en omfattande administrativ apparat för att få tillstånd att utöva kirurgyrket i ett annat land. Kirurgiska utbildningsprogram, examina och licenser skiljer sig åt, inte bara mellan länder utan också inom länder. Konkurrens på detta område mellan olika lärosäten och olika societies, ter sig snarast kontraproduktivt. Dessutom kan kirurgiska läroplaner inte längre betraktas som stationära dokument framtagna av tröga institutioner, utan bör ses som en ständigt föränderlig process, med tanke på den snabba tekniska utvecklingen som vi ser.

Tre huvudfaktorer påverkar utbildningen i kirurgiska specialiteter idag: 1) Pågående pensionsavgångar inom kirurgin, 2) reglerade arbetstider för unga kirurger och 3) tillgång till kirurgisk simulering. Detta skapar fn ett paradigmskifte från ”time-based” till ”competency-based” kirurgisk utbildning. Förvandlingen av en medicinstudent till en skicklig kirurgisk hantverkare kan inte ta 10 år längre. Mer tidseffektiva utbildningsprogram med inbyggda kunskapskontroller av teknisk kirurgisk skicklighet längs processvägen är nödvändiga. Dessutom kräver modern kirurgi även hög kvalitet på dokumentationen, och det kommer inte att dröja särskilt länge innan operationsberättelsen utgörs av en videofilm i datajournalen – och innan patienterna vill ha med sig en CD-skiva hem med sin operationsfilm.

För att lyfta upp dessa frågor till en öppen och transparent nivå, och för att initiera en global diskussion kring dessa, skapades projektet Surgicon 2010 vid ett särskilt möte i Dublin. Vi räknar den första världskongressen i september 2011 som startpunkt. Under tre år har projektet vuxit till ett globalt informellt nätverk som engagerar världsledare från olika kirurgiska specialiteter från USA och Kanada till Australien, Nya Zeeland, Indien, Hong Kong, Afrika, Turkiet och flera europeiska länder. Genom att bryta ut en enda fråga har olika typer av organisationer och enskilda engagerade kirurger kunnat ta aktiv del i våra 10 arbetsgrupper, vilka självständigt formade innehållet i de 10 programavsnitten i den 2.a kongressen som hölls i juni 2013. Jag tror personligen att traditionella processer och beslut om utbildningsplaner tagna av långsamma hierarkiska strukturer kan komma att ersättas av mer kortlivade globala överenskommelser – baserade på färska vetenskapliga rön från validerad modern forskning om kirurgiska utbildningsmetoder, så snart dessa publicerats. Modern kirurgi kräver modern kirurgisk träning.

2001 - 2010

Program och mötesprotokoll

1991 - 2000

Program och mötesprotokoll